Promenad mellan hägg och syren.

Vi vaknade tidigt, som vanligt. Ammemyste, bytte blöjan, skrubbade oss rena och tog på ny body. Vi satt länge och beundrade den lilla skaran ljusa små lena fjun på Hildas hjässa. Helt plötsligt har hon hår liksom, bara en sådan sak. 
 
Efter lång frukost, sprattel på filten på golvet och mys med pappa..(det finaste man har sätter man på bordet:))
 
 
...så gav vi oss iväg ut på promenad i morgonen, pappan satte igång och måla så fort vi lämnat backen. Klockan var strax efter 08 där vi gick på den lilla byvägen. Vi var helt för oss själva. Sjön glittrade som silver och var alldeles stilla. Under björken vid farmors påtte sträckte sig ett hav ut med blått. Inte en vindpust nådde ner i vagnen. Jag ändrade ställning på vagnen så att H skulle slippa få sol på sig. Solen och värmen låg som ett täcke över oss. Jag svettades i min ulltröja jag fått från P, men hellre svettas än att riskera mjölkstockning tänkte jag. I mina föräldrars backe hade häggen slagit ut. 
 
 
Svante viftade nöjt på den svart/vita svansen när vi kom fram till grusvägen, betydligt mycket mer gott att lukta på utmed den vägen. Vitsipporna stod fullt utslagna längs med vägkanten. Vi såg några gula klickar här och var, med maskrosor. Jag tittade på Svante och så stannade vi. Tittade upp på himlen. Ner i vagnen. På Svante. Tänkte att det är magiskt att få vara med om detta. Detta liv. Som jag drömt om. 
 
Under mormorvirkade filten linget en liten ljushårig krabat. Ett knyte. Så vackert. Så skört. Och i de där bruna ögonen finns den snällaste fyrbenta jag mött. I den där lurviga pälsen vet jag en som kommer dra sina små händer och jag vet en som kommer låta henne göra precis så. 
 
Lilla H. Lilla S. Ni är allt jag någonsin önskat. En morgonpromenad med min lilla och den lurvige, varm, vacker, minnesvärd. Skomakaren brukade bara ledig mellan hägg och syren. Det måste varit den optimala tiden för ledighet. så makalöst vackert. 
/Mamma
Hildas första år